Dags att överge kolesterolmyten

- och ändra kostrekommendationerna.
Inom vetenskapen liksom inom andra samhällsområden skapas ofta en mer eller mindre gemensam världsbild (paradigm), som oftast startat på grund av att en inom sitt område framstående och beundrad forskare redovisat resultat som övertygat den vetenskapliga världen. Det blir en allmänt erkänd “sanning” inom detta speciella vetenskapsområde – skeptiker lyssnar ingen till.

Det skriver Thore Schrstén, Karl Arfors och Ralf Sundberg i denna artikel publicerad i Medicinsk Access 8/9 2014.

Vetenskapen behöver tvärviggar

Vetenskapshistorien har många exempel på sådana paradigm, som bitit sig fast under varierande tidsrymder, från några år upp till närmare 100 år. Skeptiker tystas ner och deras forskningsresultat släpps inte gärna fram, vare sig muntligt eller skriftligt i vetenskapliga tidskrifter. Vetenskapen behöver dock skeptiker eller tvärviggar, som ser och förstår samband som vi andra missar. Historien kan uppvisa många exempel på paradigmskiften, som skett tack vare skeptikers forskningsresultat och envishet att få dem offentliggjorda.

Tufft för kvinnliga forskare
- från hån till Nobelpris

Två exempel förtjänar att nämnas – båda gäller kvinnliga forskare, som av någon anledning har och har haft svårast att bli accepterade av vetenskapsvärlden.

Lynn Margulis framförde redan i sin avhandling 1965 teorin om att cellernas energiverk, mitokondrierna, som har eget DNA, kommit till genom en fusion mellan mikrober, det vill säga genom en endosymbios. Teorin fick ett mycket svalt mottagande i forskarvärlden – femton vetenskapliga tidskrifter avvisade hennes första artikel om endosymbios. Hon fick utstå inte bara kritik utan även spott och spe från andra biologer i nästan två decennier.

Först omkring 1980 när man kunnat påvisa att mitokondrierna inte lagrar sitt DNA i långa rader som i djurs och växters kromosomer utan i ringar i likhet med bakterieDNA blev hon tagen på mer allvar.

Hon har sedan i allra högsta grad fått upprättelse och erkännande. Man har accepterat att mikroberna utgjort den evolutionära bakgrunden till flercelliga varelser.

Barbara McClintock började sin betydelsefulla forskarbana 1927 vid Cornell i New York. Hon studerade hur kromosomer samverkar. Hon ansåg sig kunna påvisa att gener i majskorn kunde byta plats mellan olika kromosomer “hoppande gener”.

Hon redovisade sina fynd vid en föreläsning vid Cold Spring Harbor 1951 men möttes där av en total oförståelse av forskarna i auditoriet. Liksom Margulis blev hon hånad och skrattad åt. Först när molekylärbiologer mot slutet av 1960-talet påvisat transposoner, mobilt DNA, blev hennes teorier mer accepterade och hennes rykte slutade att solkas. 1983 fick hon Nobelpriset för “upptäckt av mobila genetiska element”.

Myten om kolesterolet

Sedan mitten av 1950-talet har det varit en förhärskande världsbild bland många kardiologer, nutritionsforskare och så kallade kostexperter att högt blodkolesterol orsakar kardiovaskulära sjukdomar (CVS) – hjärtinfarkt, stroke och "fönstertittarsjukan". Vad som skall betecknas som högt kolesterol har varierat med tiden och kommersiella intressen – mellan 8.5 till 4.5 mmol/l.

Oavsett hur man definierar högt kolesterol har det varit konsensus kring att orsaken står att finna i kosten. Intag av fet mat, framför allt animaliskt eller mättat fett och kolesterol, har ansetts och anses understundom fortfarande vara boven i dramat.

Underlaget för hypotesen att kolesterol ligger bakom utvecklingen av ateroskleros(åderförkalkning) och dess följdverkningar går långt tillbaka i tiden. Redan I slutet av 1800-talet påvisade patologerna Carl von Rokitansky och Rudolph Virchow att det fanns inlagrat kolesterol i de arterosklerotiska placken.

Med denna kunskap som utgångspunkt utförde Nikolai Anitchkov från Sankt Petersburg (1913) experiment med kaniner. Han matade kaninerna med stora mängder äggula och fann att de utvecklade arterosklerotiska plack innehållande kolesterol. När han gjorde om experimenten med andra djurslag, som var köttätande djur utvecklades inte ateroskleros. Dessa fynd lade dock inte någon hämsko på kolesterolmyten.

En nyckelroll vid spridandet av fett- och kolesterolskräcken som drabbade stora delar av världen spelade den amerikanske nutritionsforskaren Ancel Keys. Han hade liksom många andra forskare konstaterat att incidensen av CVS hade kraftigt ökat i engelsktalande länder under 1900-talet. Då han inte trodde att det berodde på att folket talade engelska ansåg han att det måste finnas någon dietär förklaring. Han blev stärkt i den tron när han vid en konferens i Rom fick reda på att CVS i medelhavsländerna var väsentligt lägre och att deras diet inte dominerades av animalt fett och kolesterol.

Det fanns alltså ett undantag bland dessa länder, nämligen Frankrike. Det undantaget kom han ifrån genom kalla fenomenet för den “franska paradoxen”, så var det problemet ur världen.

1953 publicerade han en studie som redovisade ett signifikant samband mellan dietärt intag av fett och kardiovaskulär död i sex olika länder. Resultaten föreföll övertygande, men problemet var att dessa sex länder var selekterade från totalt 22 länder med lika detaljerad information. Om alla länder togs med i beräkningen fanns inte några dylika samband. Studien var en falsifikation, vilket blev avslöjat fyra år senare av Yerushalmy och Hillrboe.

1970 kom en ny studie från Ancel Keys – “Seven countries study” – i vilken han redovisade resultaten från uppföljning av12 000 medelålders män beträffande diet och CVS. Även denna studie visade sig vara ett falsarium. Trots att båda dessa studier tveklöst visats vara forskningsfusk citeras de fortfarande som bevis för det mättade fettets farlighet.

Tron på kolesterolets serumnivå som riskfaktor för CVS rotades med den välkända Framinghamstudien, som publicerades 1961. Den visade att kolesterol nivån var lätt förhöjd vid en hjärtattack hos tidigare friska män.

Svår myt att ta död på. Anmärkningsvärt nog fästes det inte någon större uppmärksamhet vid resultaten av 30-års uppföljningen av Framinghamprojektet, som redovisades i JAMA 1987. Den klargjorde att kolesterol inte var någon riskfaktor för män äldre än 47 år och för kvinnor inte alls.

Vidare redovisades att dödligheten i en hjärtattack var högre hos dem vars serumkolesterol hade sjunkit under åren. För varje milligramprocent serumkolesterol hade sjunkit ökade den kardiovaskulära dödligheten med fjorton procent och den totala dödligheten med elva procent. Fett och kolesterolskräcken borde ha begravts med
denna viktiga studie – men inte.

Trots allt börjar det nu skönjas tecken på att denna envisa, mångåriga världsbild om CVS och deras beroende av kolesterol i blodet och diet innehållande mättat fett håller på att rämna. Orsaken är naturligtvis en mångfald av väl designade och genomförda studier som förkastar hypotesen och även visar att motsatsen kan gälla, nämligen att en diet med mättat fett kan vara skyddande från CVS.

Envisa eldsjälar - motarbetas av industrin

Som alltid i vetenskapshistorien är det ett antal skeptiker och eldsjälar som tar fram dessa studier i ljuset och därmed påverkar den vetenskapliga opinionen.

Två sådana eldsjälar förtjänar att nämnas – den här gången manliga.

Malcolm Kendrick är en skotsk läkare som kritiskt följer, granskar och värderar vetenskapliga publikationer inom området. Han har bland annat tagit sig orådet före att i likhet med Ancel Keys publicera två skilda “Seven Countries Study”.

Från WHOs omfattande databas om hälsofaktorer valde han ut sju länder med det lägsta intaget av mättade fetter och sju andra länder med det högsta. Samtliga länder med det lägsta intaget av mättat fett hade signifikant högre incidens av CVS än länderna med den högsta mättade fettkonsumtionen. Således visade Kendricks två "Seven countries Study" att det INTE fanns något statistiskt samband mellan mättat fett och hjärtsjukdom – än mindre ett orsakssamband.

Uffe Ravnskov, docent och oberoende forskare från Lund har sedan 25 år påtalat felaktigheterna i de studier som fokuserat på serumkolesterol och dietärt mättat fett, som orsak till den successivt ökande incidensen av CVS. Han har tagit initiativ till ett internationellt nätverk av forskare som är skeptiska till kolesterolhypotesen. Nätverket har fått den illustra beteckningen “The International Network of Cholesterol Sceptics (THINCS). Varje månad lämnas en rapport om publicerade studier i framstående medicinska tidskrifter som ger stöd för den redan väl underbyggda skepsisen mot kolesterolhypotesen.

Liksom Margulis och McCintock har dessa forskare haft svårt att få sina synpunkter publicerade och har även fått utstå nedsättande omdömen av sina motståndare. De har givetvis även motarbetats intensivt av läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin, som tjänar stora pengar på kolesterolmyten.

Nyligen har det kommit ut en bok, som sammanställer vetenskapligt väl underbyggda studier och som förkastar hypotesen om kolesterol och mättat fett. Artiklarna är samtliga publicerade i våra främsta vetenskapliga tidskrifter.

Boken som är författad av David Evans har titeln “Low Cholesterol Leads to an Early Death". Evidence from 101 Scientific Papers”. Evans sammanfattar sina fynd: The “high cholesterol causes heart disease” dogma is shown to be a complete myth. Statistics collated from around the World actually show that as cholesterol levels increase, then Death from cardiovascular diseases decrease”.

Med hänsyn till den nu massiva vetenskapliga dokumentationen är det rimligen dags att överge kolesterolmyten liksom hypotesen om det mättade fettets farlighet. Även myndigheternas rekommendationer om kost och livsstil bör anpassas till den verklighet som nu råder.

Tore Scherstén Prof. emeritus, ledamot Kung. Vetenskapsakademien
Karl E. Arfors Professor i mikrocirkulation och inflammation
Ralf Sundberg Docent och författare