- Varför denna avoghet mot att föreslå lågkolhydratkost? När det gäller viktoperationer lider tydligen kirurgerna av brist på kurage. Det borde vara ett konstfel att viktoperera om inte en ofarlig kostmetod som lågkolhydratkost är provat innan, skriver distriktsläkaren i Njurunda Annika Dahlqvist i denna debattartikel som publicerats i Dagens Medicin.

Annikas blogg blir bok.

Hur kan man påstå att det är farligt?

Nyligen avled en patient i Sverige - ett par veckor efter en fetmaoperation. Dödsorsaken var arteriell embolisering. Det går tydligen till så att patienten söker distriktsläkaren för remiss till viktoperation. Distriktsläkaren skriver då remiss utan att först uppmana patienten att även prova lågkolhydratkost för viktnedgång.

Många studier har visat att lågkolhydratkost har minst lika god effekt som lågfettkost för viktnedgång. När genomsnittseffekten är minst lika bra, måste det betyda att för en viss andel av överviktiga är effekten av lågkolhydratkost bättre än av lågfettkost. Dessutom har många studier visat att blodfetter, blodsocker, blodtryck etc blir snarast bättre vid lågkolhydratkost.

Man har inte kunnat visat att det är farligt att äta litet kolhydrater. Inte att det är farligt att äta mer mättat fett än i de gällande kostrekommendationerna. Man har heller inte kunnat visa att det är farligt att äta mer protein än vad som föreskrivs i de gällande rekommendationerna.

Ändå antyder kostprofessorer, och påstår dietister, att det är farligt att äta lågkolhydratkost. De säger att det inte finns långtidsstudier som visar säkerheten i den kosten.

Risker med viktoperation

De personer som lider av en så kraftig övervikt att de kan komma i fråga för viktoperation har inte tid att vänta på långtidsresultat. De lever i livsfara varje dag, vare sig de ska opereras eller inte.

Långtidseffekterna efter viktoperation kan ju förresten knappast vara bättre belagda än av lågkolhydratkost!

Ett argument för viktoperation är att det inte har visats någon positiv effekt av andra viktnedgångsmetoder. Man hänvisar då till SBU:s sammanställning av viktnedgångsmetoder ”Fetma – problem och åtgärder”–02. Om man tittar i den sammanställningen finns lågkolhydratmetoden överhuvudtaget inte upptagen där.

Kostetablissemanget (kostprofessorerna och dietisterna) varnar för riskerna vid lågkolhydratkost, men de har inget emot viktoperationer, tvärtom.

Ändå dör 1 av 400 i Sverige efter viktoperation, i USA dör 4 av 100. Mångdubbelt flera drabbas av icke dödliga komplikationer efter operationen. Många besväras också av sänkt livskvalitet efter operationen: kvarvarande besvär av hunger och sug, illamående, bristande viktnedgång etc.

Det finns ingen statistik som visar dödlighet vid lågkolhydratkost. Under de senaste åren finns det en fallbeskrivning på en lågkolhydratätande person i USA som vårdats några dagar på sjukhus. Det är allt. Det har knappast statistisk signifikans som bevis för farlighet.

Civilkurage efterfrågas

De gällande kostrekommendationerna kommer ursprungligen från USA. Där hålls de i järngrepp av lobbyister för kolhydratindustrin och margarinindustrin. Om politiker i USA försöker att ändra på några förhållanden, måste de ge upp försöket pga hotelser från industrin.

Kostprofessorerna i Sverige är styrda av det internationella kostetablissemanget.
Dessutom finns det ett stort mått av prestige nedlagda i kostråden. Det är svårt att erkänna att det man sagt i 30 år inte är sant.

Läkarkåren i Sverige måste därför uppamma ett visst mått av civilkurage, och rekommendera överviktiga personer, som har ”provat allt” utan framgång, att även prova lågkolhydratkost.

Om det fungerar bra för just den patienten, ja då kanske man har räddat ett människoliv!

Kirurgerna i Sverige har i andra sammanhang ganska bra med skinn på näsan. Om en distriktsläkare remitterar en patient för operation så opererar ingen kirurg förrän allt är utrett. Men när det gäller viktoperation lider tydligen kirurgerna av brist på civilkurage.
Det borde vara konstfel att viktoperera om inte en ofarlig kostmetod som lågkolhydratkost först provats.

Även om det endast skulle handla om att det är synd om kirurgen när en patient dör efter operationen, så borde det väl finnas anledning att kräva att allt, även lågkolhydratkost, är provat före operationsbeslutet.

Förresten borde man också kräva att patienten har genomgått behandling mot sockerberoende, om denne inte har klarat av att följa en lågkolhydratregim. De flesta som inte går ner på lågkolhydratkost är nämligen de som inte klarar av att följa dieten pga sockerberoende, avslutar Annika Dahlqvist.