Skyll inte på saltet

Ralf Sundberg är medicine doktor i kirurgi med en framgångsrik karriär som docent i transplantationskirurgi i USA bakom sig. Han har reagerat på hur resultaten från en finsk undersökning, som publicerades nyligen, "snarare döljer snarare än avslöjar" de verkliga orsakerna till de ökande hjärtkärlsjukdomarna.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Rubrikens komparering brukar tillskrivas Churchill.

Nyligen kunde vi läsa att finnarna kommit fram till att minskad saltkonsumtion är orsaken till minskad hjärtkärlsjukdom i Finland?

Men hur vet finnarna det? Det skulle lika gärna kunna vara ökad bilkörning, fler elektriska bastuaggregat istället för vedeldade, mindre längdskidåkning etc. Ta vad du vill, som har förändrats de senaste 30 åren.

Statistiska samband är nämligen inte samma sak som orsakssamband. För ingen seriös forskare drar väl slutsatsen att brandkåren är orsaken till de värsta brandskadorna,  bara därför att statistiken säger att skadorna alltid är störst i bränder, där brandkåren rycker ut.

Wishful thinking

De finska "forskarnas" slutsatser är i själva verket "wishful thinking".

Människan innehåller liksom andra djur mycket salt. I extracellulärvätskan är innehållet 0.9% eller ca 140 mmol/liter. Inne i cellerna dominerar istället kalium. I varje cellmembran sitter proteiner som upprätthåller cellernas inre miljö, s.k. Na/K-ATPas. Skillnaden i joninnehåll leder till en elektrisk spänningsskillnad över cellmembranen, något som utnyttjas i bl.a våra nervceller när de sänder sina signaler.

Njurarna reglerar extracellulärvätskans salthalt via hormoner, som utsöndras från hypofysen, där det strax ovanom finns receptorer som monitorerar blodets salthalt. I regleringen ingår även renin-angiotensinsystemet. Äter vi mindre salt leder det till minskad utsöndring. Och äter vi rikligt med salt mat - som man gjorde förr (saltad sill, rimmat fläsk var huvudfödan) - utsöndrar vi helt enkelt mer. Har man lärt sig grundvetenskaperna cellbiologi, fysiologi och medicinsk kemi är detta självklarheter. Är maten sen på tok för salt gillar vi den inte.

Kroppen fungerar bra utan generaldirektörer

Intar vi en matsked salt i ett halvt glas vatten fungerar det som kräkmedel. Kroppen klarar av sånt själv utan pekpinnar från skattefinansierade generaldirektörer med professors titel i Livsmedelsverk och annorstädes.

Snålar man ordentligt med salt kan man visserligen sänka sitt blodtryck helt marginellt, i storleksordningen 1 till 2 mm Hg, något som dock totalt saknar betydelse vad gäller risken för hjärt- eller kärlsjukdom. Hundratals studier bekräftar detta.

Hos njursjuka i dialys är det däremot mycket viktigt att kontrollera saltintaget, då salt binder vätska och leder till svullnad. Man måste då "dra" mer vätska ur kroppen i dialysen, vilket man mår dåligt av - ungefär som en bakfylla.

Se upp för mytbildning

Finland har tidigare varit föremål för uppmärksamhet när det gäller minskning av hjärtsjukdom. Då tillskrev man det en "framgångsrik" kampanj för att minska fettintaget. Problemet var, vilket framgår av Uffe Ravnskovs bok ”The Cholesterol Myths” (se även Ravskovs artikel i FORUM Frisk) som alltför få har läst men ändå tycks ha en uppfattning om, att infarktfrekvensen, som tidigare varit mycket hög, hade minskat redan innan kampanjen påbörjats och den minskade också i delar av Finland som man inte hade kampanjat i.

När jag jobbade som transplantationskirurg i USA för 15 år sedan, nallade jag under de många journätterna Low Sodium Crackers från köket, när cafeterian hade stängt. Salta kex fast utan salt, men med ”partially hydrogenated vegetable oils”. Jag insåg då att denna lågnatriumtrend också skulle drabba Sverige.

Idag klagar man i Vellinge klagar över att dricksvattnet har för hög natriumhalt och invånarana oroar sig. Invånarna där köper därför Ramlösa istället, som innehåller dubbelt så mycket!!!

Money talks

Jag är desillusionerad. Under min aktiva period och efteråt har jag sett så många exempel på allt det värsta man kan tänka sig, från rent fusk till okunskap, avundsjuka, högmod och sexintriger bland medicinens eminenser.

Och framförallt har jag sett att pengarna styr. En bra professor är inte den som säger vetenskapliga sanningar, utan det är den som är bäst på att skaffa anslag. Och då tycks vissa kunna göra nästan vad som helst för läkemedels-, livsmedels- och t.o.m för tobaksindustrin.

Det var väl det mäktiga FDA (Food and Drug Administration) som lanserade det här med saltrestriktioner. Varför kan man fråga sig, när det inte har någon effekt? Fråga vilken distriktsläkare som helst hur många patienter som fått normaliserat blodtryck av den åtgärden.

Naturligtvis finns det politik bakom. Och bakom politiken finns pengarna. USA är inte för inte lobbyismens förlovade land på jorden.

Skyller på saltet istället för den verkliga orsaken

Den verkliga orsaken till västvärldens farsot nummer ett är den alltför höga konsumtionen av kolhydrater (socker och stärkelse) hos många individer som bär på anlagen till det metabola syndromet (typexemplet är vissa stammar av Native Americans såsom Pima-folket) med följdsjukdomar som högt blodtryck och diabetes typ 2, vilka i sin tur resulterar i ökad frekvens kärlsjukdom. Men det tycks ingen våga tala om.

Varför? Det prestigefyllda FDA vågar inte i efterhand säga att man har haft fel, när man i åratal har givit människor råden att äta mindre mättat fett, mera av den fleromättade majsoljan Mazooa (kvoten omega3/ 6 är 1/50) och mera "grains", spannmålsprodukter, vilket har lett till den pågående fetma- och diabetessepidemin.

Och ingen vågar heller erkänna att majsodlarlobbyn har smörjt alla – the oiling of America – något som flera journalister på senare tid skrivit om, bl.a Anthony Colpo nyligen i boken ”The great Cholesterol Con”. Ingen tycks vilja läsa den boken heller och bli ovän med läkemedelsindustrin. Man vill väl inte hugga av en hand som föder en.

Bättre då att skylla på saltet. Salt är billigt, kostar inget att ta bort eller sätta till nuförtiden.

Och läkarna tiger still. De flesta kan heller inte så mycket om kosten utan överlåter sådana frågor till dietisterna. Som ett resultat har samhället i stora kampanjer levererat fel råd i 40-50 år i symbios med läkemedelsindustrin, som vill sälja sina diabetes-, hypertoni- och kolesterolmedel. Tragiskt nog för diabetikerna är det idag fler som lever på diabetes än som dör av det.

Så Oscar Mayer får fortsätta att sälja sina Low Sodium Wieners och Low Sodium Bacon till ett högre pris än standardprodukterna för alla kostmedvetna. Och vänta bara. Om några år får vi här i Sverige lågsaltade julskinkor, som kostar 20% mer, om Livsmedelsverket får råda. Detta verk är gudbevars inte underordnat folkhälsan utan jordbruket och vet uppenbarligen att vara lojal med sina uppdragsgivare.

Scan tjänar redan idag pengar på att spä ut korvmassan med billigt potatismjöl för att få ner fetthalten och bli nyckelhålsmärkt.

Alla har något att tjäna på det – utom allmänheten...........

Med hälsningar från
Ralf Sundberg